Jag kan inte rå för att iaktta medresenärer så fort jag sätter mig på en buss. Idag stod jag vid Skanstull och väntade då en buss stannade precis framför mig. I bussen står en man och gungar fram och tillbaka, han skakar lite på sig, vickar på höfterna. Jag undrar vad han håller på med. Det visar sig att han inte har myror i byxorna utan en bebis på magen. En liten fot som sticker ut gör det hela plötsligt helt förklarligt. Hade mannan i fråga inte haft barnet på magen hade jag nog tänkt att han var drogpåverkad. Tänk vad små detaljer gör skillnad.
Ytterligare en fundering i väntan på bussen i Rotebro. Jag förstår inte varför vissa personer väntar på en buss i 15 minuter för att sedan gå av på första hållplatsen. Det hade inte tagit mer än max fem minuter att gå. Små saker som kan göra en väldigt irriterad när man själv har X hållplatser att åka och blodsockret sjunkit till en farlig nivå.
1 kommentar:
Efter att ha åkt buss till skolan varje dag i 6 år hann jag studera många individer. Just det där med att åka EN hållplats begriper jag mig verkligen inte på. Att gå ett par hundra meter kan väl aldrig skada?
Skicka en kommentar