Jag minns hur det var. 15 år och man ville vara som alla andra. Jag minns hur det var. 15 år och jag var allt annat än med. Jag minns hur det var. 15 år och jag ville så gärna vara med, men vågade inte. Idag är det inget jag saknar.
Nu är min bror 16. Han är med. Han är förebild. Men ändå är pressen så stor. Jag önskar att han kunde se in i framtiden. Se att livet som 16 bara är en väldigt kort period av sitt liv. Att det känns som den viktigaste tiden idag, men i själva verket bara är en liten parentes. Jag önskar att du skulle våga säga nej, vara förebild åt andra hållet. Jag önskar att du inte tycker det är ett måste,att du såg det jag ser. Jag hör din tvivel, jag hör vad du säger, din önskan. Snälla våga ta steget och säga nej. Man vet aldrig när det går för långt, och det jag fått höra i natt gör mig rädd.
SVT, Dokument innifrån: Rör inte min sup
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar