Det är lugnt och fridfullt. Små hus med olika namn och färg. Ankor och fiskmåsar med sina ungar. En brygga där man kan meta och fiska gädda. En liten eka. Stigar i skogen, längs vattnet. Smuitron, rabarber och körsbär. Ett litet kapell och en matsal.
I ett köka står jag hela dagarna och rör i byttor, blandar degar och knådar kakor. Jag skrattar, jag ler, jag får ta del av livshistorier. Vad vet egentligen jag om livet, undrar de? Jag vet en hel del, men bara om mitt eget liv. Om ditt, och ditt och ditt vet jag ingenting. Vad tänker du på, vilka sorger bär du på, vilka kära saknar du, vad ångrar du, vad flyr du från.
Det är en idyll, men livet här har varit hårt. Ett andrum i förhoppning om att det ska leda till något bättre. Under tiden får jag möjlighet att göra något litet. Ett litet samtal över en kopp kaffe, en nybakad kanelbulle efter utflykt till grannön. Jag vet inte om jag gör någon skillnad, men människorna här gör xkillnad för mig.
1 kommentar:
Jag saknar dig. Men du verkar ha det underbart. Kram till dig.
Skicka en kommentar