När arbetsdagen är slut, köket är skinande rent och fläkten avstängd drar jag på mig mina gymnastikskor, tar en plastpåse och beger mig ut i skogarna här på ön. I var och varannan dunge lyses mossan upp av antingen gula kantareller eller löv. Påse, efter påse, myggstick efter myggstick njuter jag av att få vara här. Ströva tyst i skogen. Ibland hör jag ljudet från mälaren, en fågel som springer i buskarna eller som tidigare ikväll grymtningarna från vildsvinen. Påsen åker i luften, högt skrik och jag har sprungit hundra meter på nytt värdlsrekord. Efter det går jag och sjunger i skogen, vill inte skrämma vildsvinen ytterligare en gång.
Idag bjöd jag de som jobbar i köket på fika ute i trädgården. Foton, skratt och en gemenskap. För en stund glömmer man bort de där gränserna. De suddas ut, försvinner med bullarna och kakorna. Jag har fått sätta många förutfattade meningar under lupp, jag har hört så många livsberättelser att jag skulle kunna skriva flera böcker.
Det är inte bara att ge, jag får så otroligt mycket av att vara här, Även om kroppen är trött efter få timmars sömn och få minuters stillasittande är jag full av energi.
Hoppets ö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar