Uppsala skriker efter blod

Det råder stor blodbrist i hela landet och framför allt i Uppsala. Därför var vi tre stycken som under lunchen bestämde oss för att gå till blodcentralen och göra lite nytta. På köpet slapp vi ju ha dåligt samvete över att inte sitta i biblioteket och plugga.

Att gå till blodcentralen under lunchtid en dag när det stått i tidningen att det behövs fler blodgivare kanske inte är det klokaste. Vi gick in, konstaterade att det skulle ta ett tag och gick därifrån igen.

Efter sista fallredovisningen för den här terminen (där vi bjöd varandra på fika och pratade om mycket annat än just fallet) gjorde vi ett nytt försök. Jag har aldrig varit på blodcentralen förut. Det har inte heller varit någon större idé eftersom jag redan visste att jag inte skulle få lämna något blod. Så det var kul att komma dit. Extra kul att se vilken tillströmning av männsikor, alla för att bidra med lite blod. Vi fyllde i några blanketter och sen gick vi ut i blåsten och pratade lite läkemedel medan vi väntade på vår tur. Lite fika hann vi med innan M blev inkallad för ett blodprov som skulle kontrollera att hon har tillräckligt bra blodvärden. Fjärde gången gillt!

Själv fick jag vara inne i båset i si så där en minut, kanske på sin höjd två eftersom jag fick en present som tack för besväret. Sjuksköterskan kollade på min ena arm, suckade lite, kollade på den andra och sa "Dina vener är bra mycket mindre än våra nålar. Antar att man måste använda butterfly för att få något blod över huvudtaget" Jag kunde ju inte annat än att hålla med. Jag gjorde i alla fall ett försök och för mig är det en seger att inte bli nekad pga vikten! Fast i ärlighetens namn vet jag ju inte om jag hade blivit godkänd även om jag hade haft lite större vener.

Tydligen är storleken på venerna lite genetiskt, men det kan också skifta med åldern. Yngre har ju oftare mindre vener än äldre. Sjuksköterskan sa att jag kunde komma tillbaka om si så där en fem år och se om de vuxit till sig lite. Kanske tidigare om jag fått barn och märkt att venerna blir större under graviditeten? Känns inte så troligt....

Men jag blev endå donator på ett sätt. Lite besviken över nederlaget fick jag lite information om Tobias-registret där man kan anmäla sig som stamcellsdonator. Det finns många tillfällen då personer kan behöva donationer av stamceller tex vid leukemi, blodbrist, immunbristsjukdomar etc. Eftersom det finns över en miljon olika vävnadstyper behövs det så många personer som möjligt i registret. Mer information finns på www.tobiasregistret.se

Lite ledsen är jag också för att jag såg så fina muggar och skålar som man kunde få varje gång man donerade blod. Nu har jag en, men inte en chans att börja samla förrän om fem år. Kanske får flörta lite med mamma. Hon som alltid tar en trisslott annars.