Jag var på stan idag för att ta ett TBE vaccin. Kunde inte rå för att fascineras över den robusta damen som satt beredd att förse Uppsalas invånare med skydd inför sommaren. Det såg ut som en så enkel sak att göra, sticka, spruta och klart. På med ett plåster, ett leende, 300 kronor och sen nästa person i tur. Jag kan inte låta bli att tänka på den två-timmars genomgång vi hade av just det momentet. Subcutan injektion, vinkel på nålen, hur man ska hålla för att inte sticka sig, inte spruta för snabbt, inte för långsamt, testa att nålen ligger rätt innan man ger injektionen etc. Så är det något som egentligen görs på löpande band utan närmare eftertanke. Hm, jag tror inte att injektioner är det svåraste att göra, tror jag skulle kunna ge en själv om jag bara får försöka. Vad jag vill komma till är kanske att jag idag är nervös för att ge min första injektion eller ta mitt första venprov. Hur ska det då bli när jag står där i operationssalen redo för min fösta operation?
Som tur är har jag en del år kvar till den stunden och vad tjänar det till att oroa sig. Bättre att ägna kvällen åt att läsa lite om njurar och vätskebalans, för det är ju det jag håller på med just nu. Teori, teori och åter lite teori. Jag börjar bli ganska trött på föreläsningar på BMC vid det här laget. Det ska bli ganska skönt att inför nästa termin förflytta sig till Rudbeckslaboratoriet och komma ytterligare ett steg närmare sjukhuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar