Jag läste i tidningen i morse om Cannes filmfestival. För mig har denna händelse alltid en väldigt negativ prägel. Allt jippo kring festivalen förknippar jag med en säng, ett gult täcke, en pumpande maskin och en person sittande i stolen bredvid för att hindra mig att göra sådant som hela kroppen skrek att jag var tvungen att göra. Jag kan inte tycka om festivalen för alla känslor den väcker inom mig.
Det är tråkigt att vi alltid hänger upp dåliga minnen på vissa händelser, tillfällen, maträtter, vänner, städer, årstider......Det blir att gå på ett minfält tillslut. Att ständigt akta sig för dåliga minnen och saker som kan tänkas väcka liv i dessa. Jag är ingen filmfantast så för mig gör det inte så mycket att jag kanske undviker sidorna i kulturdelen som handlar om festivalen. Men tänk om jag innan hade varit det? Tänk om jag tittat på morgonTV just för att jag var så intresserad av film och ville hänga med på vad som hände i den franska staden. Då hade mitt intresse förvandlats till ett monster och jag hade nog snabbt slutat bry mig, undvikit allt som jag tidigare tyckt om.
Vad är det i vår mänskliga hjärna som gör att vi inte kan skilja på en specifik känsla och det som händer runt omkring när denna känsla infinner sig. Jag hade ingen ångest över Canne festivalen, men varje gång jag hör talas om den får jag minnen om hur hemsk ångesten var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar