Så står man där, i hallen och hör telefonen surra i väskan. Tanken slår en, kanske är det Klara som ringer och säger att vi får åka. Kanske...Ser att jag fått fem sms under den halvtimme jag ätit lunch. Hoppet stiger. Ringer upp, undviker frågan, och sen jubelropet. Irma, min lilla Irma...inte trodde jag att jag skulle få möjligheten att träffa dig på riktigt. Tänk vad roligt livet är ibland.
Biljetter bokade, mail skrivna, planeringen har börjat. Att ha något att se fram emot gör att jag med glädje ser löven falla från träden. Den här terminen kommer vara späckad av trevligheter från början till slut. Också lite plugg där emellan får vi hoppas.
Gå gärna in på hemsidan för Projecto Renacimiento i Patzún, Guatemala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar