En promenad och hösten har kommit. Mycket som behöver tas igen, dagar av samvaro men ingen närvaro. Och frågan, frågan som gnagt inom mig, oroat mig och fått mig att känna mig obekväm. Rädd att få ett avvisande, ett slutet ansikte och ögon som vägrar se på mig. Rädd att vara den som hatet riktas mot, rädd för att jag vet vad det handlar om.
Men nej, och kanske, kanske hjälpte det lite. I alla fall idag. Kanske, kanske ska man inte vara så rädd för att ställa frågan, säga vad man ser och hur man tänker. Vi vet inte hur andra mår, vi kan bara säga vad vi ser. Och kanske, kanske är det viktigaste ändå att ha någon att prata med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar