Orolig i natten....

Var på bio igår, Harry Potter. Jag och mamma. Konstiga drömmar...rörigt där verklighet och fantasi blandas i en härlig pytt i panna.

Känner en tidsbrist. Vill så mycket, dagarna fram till nästa pass börjar är redan inplanerade och jag vet inte...kan kännas som om man lever i en kalender. Vill mest av allt bara finnas nära, finnas tillgänglig. Jag märker ju att det inte är bra. Önskar att jag kunde göra med. Ibland kan en ö i mälaren vara alldeles för långt bort när man vill ge någon en kram just nu, i denna sekund. Även Upplands Väsby kan vara otorligt långt bort, för att inte tala om Gåssten. Samtidigt, kanske trissar jag bara upp det. Kanske gör jag mig mer behövd än jag är. Men jag vill ge någon en kram, just nu och den personen är inte på kramavstånd.

Om livet på en ö

Det är lugnt och fridfullt. Små hus med olika namn och färg. Ankor och fiskmåsar med sina ungar. En brygga där man kan meta och fiska gädda. En liten eka. Stigar i skogen, längs vattnet. Smuitron, rabarber och körsbär. Ett litet kapell och en matsal.

I ett köka står jag hela dagarna och rör i byttor, blandar degar och knådar kakor. Jag skrattar, jag ler, jag får ta del av livshistorier. Vad vet egentligen jag om livet, undrar de? Jag vet en hel del, men bara om mitt eget liv. Om ditt, och ditt och ditt vet jag ingenting. Vad tänker du på, vilka sorger bär du på, vilka kära saknar du, vad ångrar du, vad flyr du från.

Det är en idyll, men livet här har varit hårt. Ett andrum i förhoppning om att det ska leda till något bättre. Under tiden får jag möjlighet att göra något litet. Ett litet samtal över en kopp kaffe, en nybakad kanelbulle efter utflykt till grannön. Jag vet inte om jag gör någon skillnad, men människorna här gör xkillnad för mig.

TV minnen

Nu är det Skrollan, Ruskprick och Knorrhane på TV. Perfekt eftersom jag har en timme över innan jag ska träffa Loivsa.

Pyssel och annat

Jag snodde lite tyg från mammas låda och sydde mig ett bokfodral. Det var år sedan jag satt framför en symaskin och jag fick mersmak. Nu ska jag och Lovisa till IKEA, funderar på att köpa lite tyg och sy mig några kuddfodral.

Kloka ord

Du bör framför allt vaka över dina tankar,
för de påverkar allt annat i livet.
ords 4:23

När männen blir överflödiga....

I dagens DN kunde man läsa om att forskare lyckats producera konstgjorda spermier. Detta för att kunna hjälpa par att få barn och forska på vad som gör män infertila. Det är ju en jättestor upptäckt, och även om det bara är i förstadiet till att kunna användas antar jag att många par som försöker få barn blir hoppfulla. Det jag egentligen stör mig på är just meningen som säger att detta skulle göra män överflödiga. Det är så trångsynt. Papporna behövs ju till så oerhört mycket mer än bara för att befrukta mammas ägg.

Min pappa, aldrig överflödig!

Dessutom kunde man läsa om att en njurmedicin som används vid transplantationer visat sig vara livsförlängande. Tyvärr hade den ju med sig vissa biverkningar, så som minskat immunförsvar, vilket gör att det i praktiken inte skulle förlänga livet på oss. Men det fungerar ju om man till varje pris vill bli över 100 och är beredd att leva på isolering för att uppnå målet. Jag sjläv lever hellre i det fria, med mitt immunförsvar intakt. Det finns så många andra sätt att förlänga livet här på jorden på. Ett gott skratt om dagen tror jag tex att man kommer långt med!

Sl-bussar

Jag kan inte rå för att iaktta medresenärer så fort jag sätter mig på en buss. Idag stod jag vid Skanstull och väntade då en buss stannade precis framför mig. I bussen står en man och gungar fram och tillbaka, han skakar lite på sig, vickar på höfterna. Jag undrar vad han håller på med. Det visar sig att han inte har myror i byxorna utan en bebis på magen. En liten fot som sticker ut gör det hela plötsligt helt förklarligt. Hade mannan i fråga inte haft barnet på magen hade jag nog tänkt att han var drogpåverkad. Tänk vad små detaljer gör skillnad.

Ytterligare en fundering i väntan på bussen i Rotebro. Jag förstår inte varför vissa personer väntar på en buss i 15 minuter för att sedan gå av på första hållplatsen. Det hade inte tagit mer än max fem minuter att gå. Små saker som kan göra en väldigt irriterad när man själv har X hållplatser att åka och blodsockret sjunkit till en farlig nivå.