Förnuft och känsla

Ibland skriker min känsla rakt ut. Sparkar bakut som en stor hingst i mitt bröst. Får mig att tappa andan, stänga den stora svarta porten som vaktar mitt hjärta och gå in i mitt trygga fort. Jag blir livrädd och innan jag hinner förstå vad som hänt så har jag skyddat mig själv så som jag alltid gjort. 

Det är normalt att tycka det är obehagligt och tråkigt när vänner är trötta så att de blir lite griniga. Men det är inte normalt att bli livrädd, banna sig själv och tycka att man är världens jubelidiot som inte tidigare fattat att vi kanske trots allt inte är vänner. Det är inte normalt att tolka in djupa meningar med varje ord som sägs och att låta det gå ut över hela förmiddagen. 

Minnen väcks till liv i känslorna. Och jag får inse att jag fortfarande inte kan hantera stressade och trötta vänner. Men det häftiga är att jag idag faktiskt kan prata om det. Och tänk vad mycket ett ord på känslan kan göra. Bang säger det så exploderar tankebubblan och jag är tillbaka i verkligheten.

Så min dröm är att jag ska våga sätta ord på det redan när det kommer. Så att jag slipper dessa dagar av fängelse där självförebråelserna haglar över mig. 

Så lugnar sig stormen och man kan återigen njuta av havet.