Jag vill kunna stanna upp i vardagen och njuta. Se på blommorna, fåglarna och fjärilarna som inte fanns för en månad sedan. Jag vill inte jäkta, stressa och bara se allt som "måste" göras. Att ta med sig böckerna, kaffekoppen och sätta sig ute i gräset och plugga. Jag vill lära mig att lägga studierna åt sidan och njuta av att vara ledig. Helgen var underbar eftersom jag åkte till Väsby utan en enda bok. Njöt av solen, sådde potatis, fikade vid Torsåker och en heldag med Lovisa.
I måndags var det avslutning med Alphagruppen. Med tårar i ögonen insåg jag hur mycket gruppen betytt för mig. Inte bara alla underbara vänner jag fått, för det finns kvar, men också allt som jag fått ut av samtalen. Det har låtit mig växa, finna nya vägar, en tillit som jag så länge saknat.
Jag kämpar, jag slåss, jag försöker förstå och känna efter. Vet att jag inte kan lita på vad jag känner, vet att jag lurat mig själv så många gånger förrut. Men kan jag rå för att jag MÅR BRA. Ibland känns det förbjudet att säga, jag mår bra, trivs med livet just nu. Att då finna kraft att nå ett mål jag inte själv satt upp är inte lätt. Men jag vet att jag behöver en säkerhetsmarginal. Jag är inte sjuk, men jag behöver blir starkare för att kunna stå emot tankarna den dagen jag kommer tycka livet är jobbigt. Jag måste finna tillit och metoder att stå ut i jobbiga känslor utan att ta ut det över mig själv och mitt välmående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar