Det är otroligt hur snabbt rutinerna kommer tillbaka, hur snabbt vardagen omsluter en i ett skyddande hölje. Jag kan inte låta bli att tycka det är underbart att hösten är här, att en ny termin börjat och att vänner äntligen kommit tillbaka till Uppsala. Har nog inte insett hur mycket jag saknat det.
Idag har jag åkt tur och retur till vårdcentralen, hört på vilda äventyr från storsjöyran, träffat en man som ansåg sig perfekt eftersom han såg ut som en gorilla och lyssnat på knaster i lungorna. Vad mer kan en läkarstudent önska sig av en torsdag i september?
Har dessutom återhämtat mig från en tuff förkylning som golvade mig totalt igår. Länge sen jag mått så dåligt och första gången jag svimmat i mitt liv. Det var inte en trevlig upplevelse så jag väntar gärna minst 22 år till nästa gång. Men om gårdagen tillbringades i soffan, med en blixtvisit till BMC för att sekvensbestämma lite DNA, så har jag varit full av energi idag.
Tåget hem var försenat och snälla Andrea bjöd mig på ärtsoppa i Flogsta och sen lite plugg innan jag cyklade hem i mörkret. (måste inse att det är höst och plocka fram cykelamporna nu) Nu ska jag nog krypa ner i sängen tror jag, läsa en stund och sen sova och kurera mig så att jag är i form för uppdykning i helgen.
Livet leker och jag kan inte förtså vad det är jag varit så rädd för under så många år. Än är det en bit kvar, men oh vad många saker som fallit på plats de senaste veckorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar