Istället för att fokusera på det som inte fungerar, på det man inte tycker att man klarar av tror jag att man kommer långt genom att istället fokusera på hur man skulle vilja ha det. Jag fick göra en sådan övning hos K sist, och nu är jag på väg att arbeta mot det målet. Ett långsiktigt mål, ett mål att sträva efter och ha i åtanke då behovet att fly stunden kommer.
Än har jag bara kämpat för dessa mål i en vecka, men det börjar ge lite resultat. Jag har gjort saker jag aldrig trodde att jag skulle göra och insett åt vilket håll jag vill gå. Att skilja mellan det som ger ångestlindring för stunden och det som leder till långvarig lycka är väldigt svårt. En del av mig vill isolera mig, gömma mig för världen, äta si och träna så...Men en annan del, en mycket liten men envis del börjar streta emot och säga att livet kan innehålla så mycket annat. Så nu vänder jag ryggen mot mina gamla sätt att hantera min oro och ångest.
Jag är Bambi på hal is många gånger om dagen. Vill sätta på mig mina löparskor (som mycket praktiskt gått sönder) och bara gömma mig. Men nej, jag säger nej till allt detta och ja till livet. Tänk om det var så enkelt...men jag är på väg att lämna det här nu. Nu får det vara nog. Sjukdomen har tagit sju år av mitt liv, jag tänker inte låta den få åtta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar