Erbjudanden som är svåra....

Att få ett erbjudande...hej du är en av....som tackat anmält intresse på ......Du har nu....dagar att bestämma dig.... Hälsninar......

Och jag vet inte om jag blir glad eller om det bara blir jobbigt. Lägen, hyror, rum, vänner, drömmar, möblering, middagar, bostadsbidrag, uppsägningstider....

Och jag har inte ens fått erbjudandet utan är bara en av många som sitter med dessa funderingar just nu. Men det brukar ju lösa sig, tillslut. Även om det känns lite virrigt just nu.

Så jag tar fram bakteriologiboken och ignorerar beslutsångesten så länge det går.

Hemska nyheter och små mirakel

Hörde igår på nyheterna att 1/6 av världens befolkning har näringsbrist och att det är fler än för några år sedan! Var sjätte barn får inte i sig tillräckligt med mat för att kunna växa och utvecklas som de ska. Tänk en svensk dagisgrupp, var sjätte unge är ganska många ungar! Nästa problem är ju vad vi ska göra åt det. Är det bäst att äta inhemska varor, så att de i fattiga länder inte exporterar det de tillverkar, eller är det bäst att köpa deras exportvaror så att BMP höjs.... Som jag förstår råder det väldigt delade meningar i den frågan. Läs på DN tex.

Det kan väl sägas att jag fick lite dåligt samvete där jag satt med min middag och dessutom precis plockat ner en påse nötter i väskan...ifall jag och vännen skulle sakna något att tugga på efter glassen och marängerna senare ikväll.

Men mirakel kan ske. Ett bevis på detta är ju det som hände i Melbourne. En mamma släpper för några sekunder taget om barnvagnen då hon står och väntar på tåget. Den börjar rulla och ramlar ner på spåret precis när tåget kommer. Det är något av de värsta jag sett. Miraklet är att barnet klarade sig med någon bula, trots att det släpades tiotals meter med tåget. Mirakel, vad mer kan man säga.

Stora och små fynd

Att hitta ett halsband man letat efter,
eller en penna när man verkligen behöver en.
Att finna en vän som väntar på i en korsning,
eller ett brev man sparat i många år.
Att hitta en chokladbit när blodsockret sjunker,
eller fyra pinnstolar i en container.

Det är sådana små fynd som får en att le lite extra så här i höstmörkret.

Jag tror jag funnit en härlig gemenskap ikväll. Något att spinna vidare på, något att ge och få energi av. Något som faktiskt gör lite skillnad idag, imorgon och förhoppningsvis även om flera år.

Poesi i skogen

Det går inte att stanna inne när solen skiner och det är en underbar, om än kall, höstdag och det faktiskt inte är pluggpanik. Så på med skorna, fleecetröja och iPoden och iväg till Håga.

Underbart. Hösten är så vacker. Nog för att jag tycker om sommaren, men hösten har verkligen sin charm. Och där, mitt bland de gula löven, rönnbären och den fuktiga mossan sitter ett anslag på trädet. En dikt, en stjärna....och lite längre bort en till. Poesi i skogen på turkosa ark med guldstjärnor på.

Ibland så bjuder små vardagliga saker på ganska oväntade överraskningar....

PreKlin

BMC Hills finns nu på youtube.

Bacalao med vänner

Så tog jag mod till mig, antog utmaningen, snörde på mig förklädet, la fisken i blöt och höll tummarna för att det skulle bli bra.
Även om det inte är en kulinarisk måltid är det något speciellt med att göra någon "annans" mat. Bacalao, Norsk/Portugisisk fiskgryta som lagas av min mormor till resten av familjens jubel. En favorit som jag kan äta hur mycket som helst av, kanske just för att det är Norge, sommar och mormor och morfar.

Men nu var det höst, Uppsala och vänner....också jag som lagade Bacalao. Men det blev bra, lite för lite svartpeppar skulle nog morfar tycka, men inte för mycket och inte för lite salt, utan så där underbart gott som bacalao är. Och egentligen är ju det här med grytor underbart när hösten är i antågande. Bacalao är portugiskiska och betyder torsk. Det är en portugisisk nationalrätt som av en rätt rolig händelse lyckats sprida sig till Kristiansundstrakten i Norge.

Klippfisk som är en av huvudingredienserna är saltad torsk som från början läts torka på klipporna. Kristiansund blev på 1750-talet centrum för beredning av klippfisk som framför allt exporterades till spanien och portugal där man använde den i olika grytor. Men självklart skapades en Norsk variant på den portugisiska grytan. Det går att få tag på klippfisk även i Sverige, tex i östermalmshallen skulle jag tro. Det här är min mormors recept:

Bacalao 4-6 personer
1 kg klippfisk.
1-2 kg potatis
2 gula lökar
vitlök
spansk peppar
tomatpuré
krossade tomater
svartpeppar

Klippfisken måste läggas i blöt och saltas ut i 12-15 timmar innan man börjar tillaga grytan. Det görs lättast i en stor gryta. Bara att låta stå över natten och sen smaka av på morgonen. Den ska vara "rätt" salt men inte för salt. Detta tycker jag är det svåra momentet, men tänk att den kommer tappa lite sälta under tillagningen, typ som soltorkade tomater gör....När fisken är utvattnad skär man den i lagom stora bitar, typ fisksopps storlek.

Skiva potatis typ 0.5 cm skivor och lök. Häll i relativt mycket olja i en tjockbottnad gryta, så stor som möjligt eller som i mitt fall två stycken och varva sen potatis, klippfisk och lök. Häll på mycket tomatpuré - typ nästan en hel tub och 1 burk krossade tomater. Krydda med hackad spansk peppar, pressad vitlök och mycket svartpeppar. Låt småkoka under lock i ca 1 timme tills potatisen blivit mosig. Det kan behövas spädas med ytterligare krossade tomater eller vatten, men grytan ska vara rätt kompakt.

Innan servering, smaka av så att det inte behövs mer peppar eller salt. Servera med bröd och enligt morfar kan man inte äta Bacalao utan en liten nubbe till och jag saknade det norska flatbrödet.

En väldigt trevlig kväll med vänner, så där lagom en lördag då man kommit en bit in på hösten. Ibland kan jag inte rå för att förundras över hur bra man kan ha det, vilken gåva det är att få trivas med livet och ha underbara vänner och en underbar familj.

På bilden min mormor som visar mig hur man gör Bacalao i Stabburet förra sommaren.

Konsten att få drömmar uppfyllda

Så står man där, i hallen och hör telefonen surra i väskan. Tanken slår en, kanske är det Klara som ringer och säger att vi får åka. Kanske...Ser att jag fått fem sms under den halvtimme jag ätit lunch. Hoppet stiger. Ringer upp, undviker frågan, och sen jubelropet. Irma, min lilla Irma...inte trodde jag att jag skulle få möjligheten att träffa dig på riktigt. Tänk vad roligt livet är ibland.

Biljetter bokade, mail skrivna, planeringen har börjat. Att ha något att se fram emot gör att jag med glädje ser löven falla från träden. Den här terminen kommer vara späckad av trevligheter från början till slut. Också lite plugg där emellan får vi hoppas.

Gå gärna in på hemsidan för Projecto Renacimiento i Patzún, Guatemala.