En härlig dag

Idag har varit en sådan där underbar dag som man önskar aldrig ska ta slut. Sitter här i mitt rum och bara njuter, av friheten, lugnet, våren, vänner....livet.


Gökotta vid Hågahögen med Klara och gänget. Frukost i gräset, skratt, prat, sång och Swahili.

Vad ska jag skriva,finns det ord? Jag har hittat rätt. Efter åratal av sökande är jag äntligen där. Så många bitar som bara faller på plats av sig själv. Som jag sökt och kämpat i förtvivlan. Tänk att livet kan vara så svårt men underbart på samma gång.




Jag och Lovisa låg på en filt i stadsträdgården och bara njöt av sommarens antågande, gjorde sommarplaner och fantiserade om takvåningar på Södermalm. Själssystrar, tvillingsjälar....man kan kalla det vad man vill. De band vi har till varandra, den kärleken och den tryggheten är ovärderlig för mig. Ingen känner mig bättre, ingen saknar jag mer, ingen ger mig sådan glädje.

Jag ska suga på den här karamellen länge. Bära den med mig de dagar då stormen river i mitt inre. Förhoppningsvis fortsätter helgen i samma anda. Åker till Väsby i morgon och träffar vänner, firar mamma och en heldag med systra mi igen på Söndag.

Injektionsteknik

Jag var på stan idag för att ta ett TBE vaccin. Kunde inte rå för att fascineras över den robusta damen som satt beredd att förse Uppsalas invånare med skydd inför sommaren. Det såg ut som en så enkel sak att göra, sticka, spruta och klart. På med ett plåster, ett leende, 300 kronor och sen nästa person i tur. Jag kan inte låta bli att tänka på den två-timmars genomgång vi hade av just det momentet. Subcutan injektion, vinkel på nålen, hur man ska hålla för att inte sticka sig, inte spruta för snabbt, inte för långsamt, testa att nålen ligger rätt innan man ger injektionen etc. Så är det något som egentligen görs på löpande band utan närmare eftertanke. Hm, jag tror inte att injektioner är det svåraste att göra, tror jag skulle kunna ge en själv om jag bara får försöka. Vad jag vill komma till är kanske att jag idag är nervös för att ge min första injektion eller ta mitt första venprov. Hur ska det då bli när jag står där i operationssalen redo för min fösta operation?

Som tur är har jag en del år kvar till den stunden och vad tjänar det till att oroa sig. Bättre att ägna kvällen åt att läsa lite om njurar och vätskebalans, för det är ju det jag håller på med just nu. Teori, teori och åter lite teori. Jag börjar bli ganska trött på föreläsningar på BMC vid det här laget. Det ska bli ganska skönt att inför nästa termin förflytta sig till Rudbeckslaboratoriet och komma ytterligare ett steg närmare sjukhuset.

På gränsen till migrän

Lyckades med konststycket att dricka alldeles för lite både igår och idag vilket resulterade i en fruktansvärd huvudverk på eftermiddagen. Tog en alvedon och lyckdes sova bort det värsta. Jag måste bli bättre på att ta med mig vattenflaska till BMC. Att bara dricka kaffe och Nd hela dagarna fungerar inte. Jag har även en artikel om hur farligt det kan vara att dricka för mycket...har inte hunnit läsa den så för närvarande kan jag bara konstatera att mitt huvud behöver mer vatten än det fått de senaste dagarna.

Ska nog krypa till kojs nu. Många sena kvällar har gjort att jag även ligger på minuskontot även här. Fast det finns ju andra konton som är rätt välfyllda så jag klagar inte.

Oinbjudna minnen

Helgerna går i rasand takt. Ibland känns det som jag inte hinner andas förrän de är över. Men en heldag på stan med Andrea, fika, shopping och som avslutning middag med Lovisa gjorde lördagen till ett underbart avbrott i den annars pluggfyllda terminen. Känner att krafterna börjar tryta nu, motivationen dalar för var dag och det fina vädret gör att dagarna på BMC känns olidliga. Maj är en lång väntan till sommaren!

Idag hade vi PU med skönlitterära aspekter på läkaryrket. Det var intressant, roligt och om inte annat väldigt annorlunda. Att byta ut all naturvetenskap mot humaniora är inte lätt. Efter allt för få timmars sömn de senaste nätterna gjorde jag min premiär. Tove lyckades somna på en föreläsning. Väl vaken och efter en kaffepaus var jag lite mer allert. Det är tråkigt att så fort en föreläsning som man vet inte kommer att tenteras är det som en del av än slutar lyssn, hjärnan har fullt upp och ibland spelar det ingen roll hur intressant ett ämne är, det går inte att lyssna och ta till sig om inte ridpiskan finns där!

I slutet fick vi en liten skrivövning. Tänk på ett doftminne och skriv om det i fem minuter. Äntligen tänkte jag och började skriva. Vad förvånad jag blev när ett bortglömt minne tränger sig fram och river upp en massa, trodde jag, läkta sår.

Blandningen av hembonat och sjukhusmiljö når mig redan då jag stiger ut ur hissen. På andra sidan om den låsta dörren blir den ännu starkare. Från matsalen till höger tränger lukten av dagens lunch ut genom dörren. En blandning av panik och förväntan. Låt det vara gott, låt det vara tillåtet.

Möter en flicka i korridoren ner mot expeditionen. Hon fick inte följa med. I hennes ögon syns paniken. Snabbare och snabbare går hon, varv efter varv. Hon fick inte följa med. Paniken.

Det är bara att knacka på. Aldrig gå in, stanna i dörröppningen. Det är så lätt. Inne på expeditionen är doften av sjukhus starkare. Rengöringssprit, välstädat, kalt och kallt. Där finns flaskorna och burkarna som kan lindra. Plastmuggen i handen. Lukten av tandkräm, stark och frän. Den sticker i näsan och svider i munnen. Det bränner i halsen på väg ner men är så gott. Det enda som är tillåtet.

Det doftar målarfärg och lim från samlingsrummet. Det är snart påsk. Penslar, akrylfärg, flörtkulor och tapetklister. Allt i en salig blandning tillsammans med korsordstidningar, korsstygnsbroderier och en mattebok. Det luktar hemtrevligt och inbjudande, ro fyllt och samtidigt instängt.

Går mot rummet. Lägger mig i sängen med det blommiga överkastet som luktar gott av äppelblom. Väggen fylld av vykort, i fönstret nyvattnade bommor på sängbordet ett fotografi. Lägger mig ihopkrypen och borrar in ansiktet i Nalles toviga hårtussar. Hemma, doften av mammas tvättmedel; operfymerat. Så nära men endå så långt bort. Andas, Andas. Lugnet kommer sakta, en tår. Doften från köket tränger in genom den öppna dörren. Från korridoren hörs ljud. Snart tolv. Oron kommer krypande. Låt det vara tillåtet, låt det vara gott, låt mig slippa.

Andas in djupt, hur blev det så här?

Mindre än en månad till sommarlov

Tänk vad snabbt tiden går. Det känns som någon månad sedan terminen började samtidigt som NURR var en kurs som varade i evigheter. Träden har slagit ut, det doftar härligt av blommor när man cyklar och med undantag för någon hagelskur då och då känns det verkligen att sommaren är på intågande.

Jag är förnärvarande inne i en slapp period då jag tycker livet har så mycket roligt att erbjuda så farmakologin kommer lite efter. Men två veckors slapphet, sen sista ruschen inför sommaren är förhoppningsvis en taktik som fungerar. Det är bara att inse faktum, när solen skiner och sommaren kommer inser man hur mycket hellre man går ner på stan och fikar med vänner än sitter på biblioteket och pluggar. Det kanske är tur att större delen av terminen ligger på höst/vinter.

Ska strax iväg till Filippa som åker till Frankrike för tre månaders au-pair jobb imorgon. Ikväll blir det liten reunion med alphagruppen och morgondagens 8-17 dag blir en fin avslutning på veckan.

Hört på tunnelbanan...

När jag satt på tunnelbanan tidigare idag diskuterade två män i sådär 30-årsåldern hår avfall och diverse lösningar. Jag har jätte svårt för att inte tjuvlyssna så jag blev väldigt intresserad då den ena kom på lösningen; gipsa huvudet. Jag har själv aldrig burit gips men enligt denna man hade han aldrig varit så hårig om benen som då han brutit det och gått med gips i några månader. Jag vet inte om det skulle fungera, men det vore ju lite komiskt om männen gick omkring med gipsade huvuden då de kände att håret började tunnas ut. Varför kan vi inte bara acceptera att vi blir äldre, vissa av oss kommer tappa håret, andras kommer bli grått och en tredjes stripigt och torrt.

Etik, moral och rättvisa

De senaste två dagarna har mycket handlat om etik, moral och rättvisa. I måndags var jag på SPEAKs kväll om rättvisa och blev inspirerad, utmanad. Det gick så långt att frusna jag igår stängde av duschen medan jag schamponerade mig. Men jag tänkte dela med mig om lite av de tipsen vi fick.

• Köp rättvisemärkt, kravmärkt och ekologiskt, närodlat. Min tanke är att man kan börja med vissa produkter, sen lägga till fler och fler. Då märker man inte den lilla prisskillnad som det blir. Mina varor denna månad blir: Kaffe, bananer, havremjölk, thé och choklad.
  
• Rensa ut garderoben, fundera över vad du verkligen använder. Köp inte allt nytt utan gå till second hand. hmm. min garderob är tom tänker jag varje dag jag ska sätta på mig kläder. Mest för att den inte innehåller så mycket NYA plagg. För visst finns det kläder i den, vissa lådor går knappt att stänga. Så en påse ska framtagas och kläder jag vuxit ur eller inte använt på ett halvår ska rensas ut och skänkas till myrornas. Jag är tyvärr ingen second-hand person, hittar inte kläder jag gillar. Men det finns andra saker man kan köpa begagnat och dessutom finns ju en del ekologiska klädesplagg numera.
  
• Ha aldrig saker på standby utan stänk av med strömbrytaren. Släck lamporna ibland. Jag är ju väldigt känslig vad gäller apparater som står på. Tycker datorn piper om jag inte rycker ut sladden, TVn surrar så jag inte kan sova. Så äntligen ett område där jag faktiskt är miljövänlig. Tyvärr har jag ju en tendens att alltid glömma lamporna på. Jag tänker inte på att de är tända då jag lämnar rummet. Kanske en liten lapp på dörren, i köksskåpet...vad vet jag. Onödigt är det i alla fall.
  
• Sprid lite glädje, säg hej till någon du inte känner.
  
• Investera din tid i volontarbyran.org - Vilken tid?
  
• Cykla, gå eller åk tåg -Japp här är jag med! Har inte suttit i en bil på flera veckor nu.
• Fondspara etiskt, välj god el etc.
  

Ja, det var några av de tips vi fick, plus gott fika och en massa inspiration. Viljan är stor och det gäller att börja någonstans!

Igår hade vi PU om moralisk argumentation. Även om föreläsaren i mina ögon kanske inte var den bästa så var det intressant och spelade an mot måndagens kvällsmöte. Tänk att om vi i "väst" skulle ge 10% av vår inkomst till de fattigaste på jorden, då skulle de inte behöva gå hungriga. 10% av studiemedlet är drygt 700 kronor, det är inte så mycket, men det svider ju lite. För de 700 kronorna är de där nya skorna, biobesök, luncher med vänner och annat skoj.

Ibland känns det ju bara hopplöst. Vad spelar det för roll om jag stänger av lampan. Varför ska jag behöva ha dåligt samvete för att jag köper det billiga tvättmedlet, ett par skor till eller bara sparar på mig saker "i fall att" jag skulle vilja ha dem om något år eller så. Men alla kan vi ju göra något, välja våra områden och tillfällen. För vi kan inte göra allt. Jag tror inte att rätt väg är att vi ska ha dåligt samvete varje gång vi handlar kläder, äter billiga cashewnötter eller inte orkar cykla när det regnar. Reflektera dock, reflektera över VARFÖR du handlar nya kläder, om du verkligen BEHÖVER det. För visst blir det ofta lite "tenta shopping" Att vår belöning efter en prövning, många dagars slit på jobbet eller i biblioteket blir en heldag på stan med lite shopping?