Tentaplugg och något mer?

Sitter just nu och tar en välbehövlig paus i pluggandet, lite kvällsfika och ett avsnitt av sjukhuset var det tänkt men internetuppkopplingen strular så det hänger sig hela tiden. Får vänta och se om det blir bättre imorgon. Det är min stund om dagen, att sätta mig och se på sjukhuset om kvällen samtidigt som jag fikar. Ett perfekt sätt att runda av dagen på.

Två dagar kvar nu, paniken ligger och ruvar i magen. Hur ska det gå, kan jag få in allt tills på fredag. Vad ska man prioritera, vad är viktigt, vad kan man strunta i, och hur i hela fridens namn ska man kunna rita ett tre veckors embryo om det behövs?

Så, då har jag klagat tillräckligt. För faktiskt, så hemskt är det inte. Tycker dagarna på biblioteket är ganska mysiga. Vi sitter en hel hop, tar fikapauser, tassar över och frågar och bara skrattar åt bindväven och celladhesionsreceptorerna som inte alls vill blir våra vänner. Jag trivs, det är bara att konstatera. Lite press, stor gemenskap och en himla massa snö. Vad mer kan man begära?

Jag var hemma en sväng i söndags. Atle konstaterade att jag "pratade konstigt" undrade om jag flyttat till småland. Han har aldrig varit en klippa på dialekter men kanske blir en blandning mellan stockholmska, ljusdalmål, småländska, dalmål, vesteråsdialekt och för att inte glömma skånska och lite värmländska något som i hans öron liknar dialekten i Mönsterås. Jag har alltid haft lätt för att ta upp dialekter och har man inte varit "hemma" i Väsby på över en månad kanske det märks extra tydligt.

Fått beröm hos tandläkaren har jag också. Det är rätt coolt. Har nog aldrig hänt tidigare, inte ens en kommentar om att jag kunde använda lite mer tandtråd. Ett utskrivet munsköljmedel för att skydda visdomständerna som håller på att komma upp och en tid igen om ett år. Kanske hade det med att jag redan betalt för kontrollen, att gå till tandläkeren och veta att man inte kommer bli ruinerad kanske får de allra flesta att le lite extra.

Nej nu ska jag sluta skriva om allt som egentligen inte är intressant. Ska läsa lite om genetik och olika analysmetoder nu. Med tända ljus och julsånger i bakgrunden blir det faktiskt himla mysigt att sitta i sängen och plugga också.

Sommardrömmar

I november har jag alltid ett behov av att börja drömma om sommaren. Att ha något att längta efter gör det lättare att stå ut i regnet. Fast jag ska inte vara orättvis, idag har solen skinit och jag har fått min promenad. Så nu ska jag väl stå ut en vecka till...

Men åter till sommarplanerna. Kan inte riktigt bestämma om jag vill åka till Norge och jobba eller om jag vill försöka få jobb på Akademiska. Det ena utesluter ju inte det andra. Det går tydligen att åka till Norge bara några få veckor och jobba häcken av sig. Fast ska jag till Norge vill jag ju passa på att fjällvandra och åka en sväng förbi Tingvoll. Jag har i alla fall anmält mig till ett bemanningsföretag så nu kan jag enkelt anmäla intresse för diverse sommarjobb. Såg att de redan hade lagt ut annonser för sommaren. Stavanger vore ju kul att se....

Sen vill jag resa, slappa, SOLA, dyka, och bara njuta. Åh vad jag längtar efter sommaren. Jag hade glömt bort hur hemskt det är att frysa så fort man stoppar näsan utanför dörren, hur öronen ömmar efter en kort cykeltur utan mössa och detta ständiga mörker. Kan bara konstatera att jag är smått beroende av värme och solsken.

Kort visit på BMC och föreläsningar om kromosom-rubbningar och genetiska sjukdomar. Intressant men nu har jag nått den gränsen då det känns som jag inte orkar ta in mer innan tentan. Efter lunch cyklade jag till Flogsta och tog en promenad i solen med Andrea. Kaffe och morotskaka samtidigt som lite plugg och småprat blev en härlig eftermiddag. En sväng förbi Ica för att fylla på förråden och sen har jag suttit här hemma och försökt bena ut hur bindväven byggs upp och regleras samt hur tumörer sprids. Det är ju inte små och oviktiga områden...?

Nu ska jag krypa till sängs tror jag. Läsa lite och sova för att vakna utvilad imorgon. Vi börjar inte förrän klockan tolv så jag hoppas på fint väder och en morgonpromenad. Efteråt blir det träning och middag hos Andrea.

Livet leker och även om jag längtar till sommaren så njuter jag av livet här och nu också. Visst vore det underbart med värme, solsken och ledighet, men poängen är att jag då skulle sakna det som är nu. För så fort sista tentan är över tar alla första bästa tåget hem och man blir kvar själv i Uppsala. Så kanske är det bäst att åka till Norge....Åh vad svårt!!!

Konsten att inte göra någonting

Känns som en bra sammanfattning av min helg. Den har gått jätte fort utan att jag egentligen gjort någonting. Idag har jag i alla fall rört mig bort från datorn och skrivbordet för att städa, laga matlådor och träna. Mer än så har jag inte uträttat. Legat i soffan och tittat på Idol...lyckats ladda ner lite musik (stor bedrift) och försökt läsa lite i "the Cell" om bindväv och kollagen. Ska satsa på ytterligare någon timmes läsning nu innan jag bänkar mig framför TVn.

Pratade med underbara, blir så glad, blir så lättad, åh hoppas dessa veckor går snabbt. PJ på Globen, håller tummarna för det. Ger lite ljus i höstrusket. Ett tag snöade det här, men det övergick snabbt till blask.

Laddar för sista veckan av föreläsningar...sen är det plugg,plugg,plugg som gäller. Med lite roligheter emellanåt hoppas jag.

Polkagrisens Preklin

Preklin igår, vilket kväll. Det var helt sjukt och har man inte varit där kan man nog inte ana hur det är. Bara fördrinken då alla anländer i den ena utstyrseln efter den andra. Allt från inlagda sillar, Kameruns avbytarbänk, Kalles Kaviar, midsommarstänger och försvarets hudsalva. Själv var jag polkagris. Jag hamnade vid ett jätte trevligt bord och sittningen gick väldigt fort. Hann knappt äta upp förrän det dukades av. Lite mycket att dricka kanske, eller kanske inte. Så svårt att veta. Vad mår jag bra av? Kanske att utmana mina kontrollbehov, att inse att tappa kontrollen lite kan vara ganska roligt och trevligt. Flytta gränserna lite.
Men att mixa alkohol med medicin kanske inte är det bästa? Är nog tvungen att fråga Karin, står bara "undvik alkohol" på bipacksedeln. På andra mediciner står det ju saker i stil med "skall ej intas med..." Svårt att tolka...och jag ska bli läkare?

Dans, jag älskar att dansa. Kan inte låta bli det. För några år sedan försökte jag komma på alla anledningar för att en kväll ute inte skulle vara något för mig. Att skydda sig genom att tycka något som man inte vågar är tråkigt är effektivt, tyvärr mycket effektivt i mitt fall. Men nu känns det som jag fått bevisat för mig att jag faktiskt tycker om båda. Jag kan vilja sitta hemma en fredag och bara glo på film och äta godis, baka scones som ikväll och sitta och babbla med kompisar. Men jag tycker också om att gå ut och dansa. Är inte det tur, att man inte bestämmer sig för att det bara är en sak man tycker om, att något måste vara på ett visst sätt för att det ska vara ok. Det är ju variationen och möjligheten att göra det man i stunden känner för som är underbart. Jag kan inte låta bli att njuta av det. För första gången på så många år är det inte andra parametrar som bestämmer vad jag ska göra. Jag behöver inte gå och lägga mig klockan elva för att orka gå upp och ta en promenad varje lördagmorgon, jag behöver inte få panik över att jag kanske är trött imorgon och då inte orkar plugga. Jag kan acceptera en lördag tillbringad framför datorn, tvn och sängen...för jag vet att jag mår bra av det i längden. Plugga kan jag som karin säger, det är allt det där andra som jag måste tillåta mig själv att utforska.

Kanske gick det lite snett igår, vet inte...Inte helt bra i alla fall. Så svårt att känna att man kanske gjort någon illa, så svårt när man inte vet vad man ska göra, så svårt att ångra något som man inte vet om man borde ångra?

Svammel, men det är ju ändå ingen som läser. Skriver väl egentligen mest för min egen skull. Nej, nu blir det till att packa väskan och bege sig mot Flogsta.

Meningen med...

bloggen, livet, dagen...Ibland kan man ju undra. Så vi tar det i tur och ordning.

Boggen: Jag har inte riktigt fått till det. Vet inte vad jag vill med den. Har haft bloggar förut, men det har endast varit då jag var sjuk, sjukare och sjukast. Det är svårt att komma förbi, svårt att inte falla tillbaka i gamla vanor och framför allt svårt att veta vad man ska skriva om när mat och ångest inte upptar större delen av ens liv. Det låter kanske konstigt, men det känns inte lika nödvändigt att beskriva allt som går bra, lättare att klaga över det som inte fungerar. Det blir så tråkigt, att ha en blogg där man bara skriver när man mår dåligt. När dessa dagar av ångest blir färre och färre, ja då blir uppdateringarna i bloggen snart ett minna blott. Små stycken om enskilda timmar i vardagen. Så det tål att tänkas på, vet ännu inte om jag har ork att förändra eller om jag helt enkelt lägger ner blogg skrivandet och säger att det var något jag gjorde som sjuk.

Livet: Tyvärr, inget svar på den frågan. Men jag har slutat leta. Tror aldrig jag kommer finna den aha upplevelse jag så länge sökt. Livet är här och nu, jag trivs, det går bra och jag har stunder av extrem lycka då jag inser att jag faktiskt lever. Jag hade kunnat varit död på mer än två sätt. Mitt hjärta hade kunnat stanna där i flygplanet på väg hem från Buffalo, eller på toaletten på Mando, eller i Sandaspåret...livet är skört och jag hade turen på min sida. Jag hade också kunnat vara levande död. Leva i fysiologisk mening, men hela tiden vara fast i min bubbla av ångest. Kanske hemma, kanske på avdelning, vem vet.

Jag har haft en sådan natt som återkommer lite då och då, en natt då antalet sovtimmar går mot att kunna räknas på några få timmar och ljudet av väckarklockan blir en befrielse. Fast i natt, jämfört med vanliga fall, så har tankarna varit riktigt behagliga. Att ligga och fundera över allt man trivs med är så mycket trevligare än att ligga och ha ångest och panik ensam i ett mörkt rum.

Dagen: Meningen med dagen är väl att förstå ytterligare lite hur embryologin fungerar. Skriva rent lite anteckningar och kanske en sväng förbi friskis. Inte en jätte spännande dag, men jag ser fram emot den i alla fall. Embryologi är spännande. Igår fick vi hålla i en moderkaka som för bara några timmar sedan gett näring åt ett litet barn. Sådana saker gör mig lycklig och får mig att tro på livet. Jag samlar på mig dessa ögonblick i ett särskilt område i hjärtat för att ta fram de dagar då mörkret omfamnar mig och får mig att glömma allt. Dessutom har jag en liten lyckobox i hyllan där jag för säkerhets skull lägger en kopia.

Hoppas ni får en trevlig dag,
snart är det december, julprydnader och pepparkaks tider!
Fick dessutom en glad nyhet då jag loggade in på banken, trodde jag var totalt luspank...men det visade sig att jag hade lite fel. Skönt att slippa den paniken eftersom vi inte ens kommit halvvägs genom november än.

Ibland blir det bara fel...

Vet att det blir fel, att jag kanske sårar. Vet inte hur jag ska göra för att det ska bli bra, trevar, vet inte, försöker men det blir ofta så fel. Känns inuti, gör ont, jag hatar det, men nu kan jag inte göra något åt saken. När ska jag lära mig?

Ska jag göra lite middag nu, sen fixa mig i ordning och handla lite päron....

Ibland blir bara allt så fel så jag vill dra filten över huvudet och gömma mig, men jag hoppas att jag lär mig något på vägen. Att det blir bättre nästa gång. Acceptera att det känns fel...gör det bästa av situationen...acceptera!

Höstens skiftningar

Igår var det helt hemskt väder, jag ville bara krypa ner under en filt och gå i ide tills våren kommer. Men idag skiner solen och jag ska strax gå ut och ta en promenad. Det gäller att ladda förrådet av solsken inför hösten, veckan och den långa vintern. Jag är, på både gott och ont, väldigt beroende av att vara ute i solen. Hösten och vintern är således en pina, liksom att tillbringa soliga dagar inomhus.

Har ökat på min vuxenkvot idag genom att baka två surdegslimpor. Det trodde jag aldrig jag skulle lyckas med när jag började läsa receptet. Aldrig har jag tvivlat så mycket på mina bakkunskaper som då. Men lugn, man behöver inte knåda degen i tretton minuter, sedan tillsätta salt och sen knåda i ytterligare sju minuter. Kanske blir resultatet bättre, men jag är fullt nöjd med mina limpor som jag rörde ihop för hand på mindre än tio minuter.

Tankad med energi från ett Core/Bosu pass ska jag nu ge mig ut i solen. Sedan väntar utgång på Norrlands ikväll. Njuter av livet just nu, vad mer kan man önska sig.