Tillit

Nu sitter jag här igen. Kvällen innan en stor tenta och vet inte riktigt vad jag ska plugga på. Smått panik, tar fram böcker....också vet jag inte vad jag ska läsa. Sitter med A och vi rabblar allt nästan utantill. Det blir nästan komiskt. Hur kan man få in så mycket i huvudet. Utan någon stor tabbe imorgon eller totalt hjärnsläpp borde jag inte behöva sitta här och ha ont i magen av ångest.

Konstigt nog har jag nästan mer ångest för att jag inte har ångestpanik. Känner inte igen den här känslan av att faktiskt tro på att man kan det man ska. Är så rädd för att ha fel. För visst är det hemskare att tro att man ska klara något och sen inte göra det än om man inte från början trodde att man skulle klara det. Det har varit mitt skydd så länge, jag kan inte, jag har inte pluggat tillräckligt, går det bra så är det bara ren tur, nu börjar jag tänka om. Att försöka ha tillit till att om jag kan rabbla något idag kan jag nog få ner något på pappret imorgon.

Men usch, jag vill bara skriva tentan nu och få det överstökat. Det jobbigast är ju ändå dessa tretton timmar som återstår. Tretton timmar av ångest.....eller snarare känslan av att man BORDE plugga. Man BORDE lära sig mer, man BORDE inte sitta och lyssna på Peter Jöback och äta godis. Hm...skulle ha godiset på tentan imorgon, får väl ta en sväng förbi ICA på väg till BMC.

Sen det stora dilemmat som på något vis alltid drabbar mig. Vänner i olika grupperingar eller vad man nu kan kalla det. Att inte få ihop sin vänskapskrets till ett konstant gäng utan att ha många vänner på olika håll och kanter. Det är så det är för mig, och ofta är jag glad över det, att jag har möjligheten att lära så många på detta sätt. Men sen kommer de där problemen, när man inte riktigt kan "välja" vilka man ska vara med. Hmmm....magkänslan leder långt. Men usch så jobbigt det kan bli många gånger. Ibland önskar jag att jag hade någon/några vänner som jag alltid gjorde allt med. Vad mycket enklare det skulle bli då...fast kanske tråkigare också? Acceptans tar en långt, och jag börjar lära mig att hantera dessa situationer. Så middag imorgon och sen ÖG hoppas jag på. Fira att kursen är över. Konstigt, men jag kommer att sakna den. Kommer sakna The Cell, han blev min vän och det har varit himla intressant. Har aldrig lärt mig så mycket som under de här månaderna förrut tror jag.

Fast nästa kurs blir nog också intressant på ett annat sätt. Mycket personliga erfarenheter kanske får en förklaring....och står frågan om när M kommer kanske får ett svar. För övrigt är mitt mål att njuta riktigt ordentligt av December men endå hänga med från början så att jag kan ta ett ordentligt jullov. Låter ju som en bra plan...nu väntar vi bara på att snön ska komma tillbaka. Vad är det för mening med snöstorm i flera dagar om det ska smälta bort på direkten?

Vi säger att det räcker nu, inget mer plugg för idag. Liten genomgång av anteckningarna imorgon kanske, eller sovmorgon och utvilad? Kanske en promenad för att vakna till ordentligt? Det får vädret imorgon utvisa. Varför ska det vara så mörkt på morgonen? Inte kul att ta en promenad när det är bäcksvart ute.