Till nytt krypin

Nu har jag flyttat vidare till mitt första alldeles egna krypin. En liten lägenhet på 36 kvadratmeter, precis lagom för mig. Än är den inte ombonad och klar, men jag stormtrivs redan. Dock har det inte blivit så många nätter i mitt krypin eftersom jag är placerad i Köping för närvarande och tillbringar de flesta nätterna i veckan på vandrarhemmet "Tre Knektar"

Köping är en rolig liten stad, inte mycket att se, men man kan inte låta bli att tycka om den i alla fall. Jag går genom staden tidigt på morgonen och sedan hem igen senare på eftermiddagen. Det får mig att tänka på Mönsterås och farmor. Så där halvdött som svenska städer kan vara.

Jag trivs med livet som läkarkandidat, har funnit mig till rätta och dagarna går så mycket fortare än när man satt på BMC och föreläsningar. Och alla saker på "att göra denna terminen listan" är avklarade och jag avslutar terminen med en vecka på akuten tillsammans med trevliga AT-läkare och handledare. Köping må vara litet för världen, men ärligt talat så är det så bra stämning på sjukhuset att AT eller sommarvik inte känns helt otänkbart. Mamma skrattar...jag sa tydligen detsamma om Avesta för någon månad sedan. Det är ju jag i ett nötskal, fröken optimist ja-visst!

Sånt man blir hög på...

Att sticka en nål i någons arm...
och det kommer blod.

Att säga "Rör inte patienten eller sängen, jag defibrillerar nu!"
och låtsas livrädda en docka.

Att räkna upp ABCDE och föreställa sig ett akutrum

Att vara bland vänner och leka doktor. Precis som när man var liten

Rädd blir jag först när jag inser att jag verkligen måste lära mig allt det här...
för jag ska tydligen bli doktor på riktigt.

Våren som övergick i snöstorm

Igår såg jag årets första krokusar, igår tog jag en promenad i gymnastikskor, igår hade jag ingen mössa på mig, igår njöt jag av vårsolen.

Idag pulsade jag i snö, fick mascara under ögonen och blöta fötter. Idag höll jag mig inomhus tills det inte längre fanns någon återvändo. Idag bakade jag bröd, drack litervis med thé och tyckte allmänt synd om mig själv för att snön yrde utanför fönstret.

Idag satt jag och bläddrade i IKEA-katalogen, igår gick jag förbi ett fönster och fantiserade om vilka blommor som ska växa i blomlådorna just där om några månader. Idag lagade jag en dammsugare, igår letade jag efter en ny till mig själv.....

Och det bästa av allt. Idag och igår tillbringade jag med mina vänner. Då spelar det inte så stor roll om vårsolen skiner eller snön yr.

Att sova i landstingslakan

Det var ett tag sedan
men minnen är starkare än man tror.

Som tur var står det ett annat landstingsnamn tryckt på de blårandiga lakanen och handdukarna. Jag sover i dem av en helt annan anledning, och jag sover gott.

Staden är liten, AT-rekryteringen är i full gång, och dagarna lunkar på. Det är trevligt, det är avslappnat och ganska behagligt. Väldigt få måsten, en liten paus i vardagen och på kvällarna samlas vi framför TV:n för att visa våra skills och lösa fallen innan Dr House.

Söndagsmorgon

Snart är ännu en vecka till ända. Jag känner mig gammal, tiden rusar förbi och veckorna går.
Solen värmer och snart borde våren vara här. Det blir underbart.

Att fatta stora beslut är inte min sak, jag gömmer mig, vill att någon annan ska bestämma. Men tyvärr, jag måste välja väg. Ta klivet ut ur rondellen och välja avfart. Sen får man arbeta framåt utifrån det. Just nu snurrar jag runt runt. Det är konstigt att det alltid är själva valprocessen som är jobbigast, som ger en mest ångest och som tar mest energi. Har man väl, en gång för alla, fattat ett beslut så blir det ofta så mycket lättare. Då vet man vartåt man strävar och behöver inte snegla lika mycket åt de andra avfarterna.

Men jag känner mig så vilsen, är ute på hal is där det inte spelar någon roll hur mycket jag läser, hur mycket jag pratar med andra. I slutändan är det mitt beslut och åsikterna går så isär att jag blir alldeles förvirrad.

Så jag skjuter upp det hela, tänker att jag väntar en vecka till, eller en månad, eller ett år....Och dagar som igår, så gör det inte så mycket. För jag har vänner som har öppna hem, där man kan sitta och sticka medan vännen försöker lära sig bokföring, där man kan koka tomatsoppa på tomater inhandlade i Karlstad och där andra vänner kommer förbi. Ett varmt kök hos varma vänner. Och plötsligt finns ytterligare ett alternativ.....JAG BLIR
 VANSINNIG!!!

Att ta kliv

Jag velar fram och tillbaka hela tiden känns det som.
Letar bostad, är nöjd med mitt rum, letar bostad, är nöjd,
letar igen, drömmer, letar, drömmer, är nöjd, drömmer, letar,
nöjd...... Jag skulle bara vilja att någon fattade beslutet åt mig.

Hur mycket är ett boende värt? Och hur får man ett lån på banken?
Hur många dagar i kö har jag? Vill jag bo ensam? Vilken sida om ån vill jag på på?
Vill jag verkligen bo SJÄLV? Trivs jag där jag bor nu? Orkar jag flytta? Vågar jag köpa en lägenhet?
Kan jag be mamma och pappa om hjälp? Kan jag bo kvar här? Vill jag, orkar jag,

letar, drömmer, tvekar, drömmer, letar, tvekar, tvekar, letar, drömmer.........

Trötthet

Jag är så trött hela tiden,
en lång väntan på vår och sol,
efter energi som ska fylla mitt inre
vill sprudla igen.

Men är så trött just nu....
så ska gå och lägga mig nu,
imorgon blir det nya äventyr på sjukhuset