Söndagsmorgon

Snart är ännu en vecka till ända. Jag känner mig gammal, tiden rusar förbi och veckorna går.
Solen värmer och snart borde våren vara här. Det blir underbart.

Att fatta stora beslut är inte min sak, jag gömmer mig, vill att någon annan ska bestämma. Men tyvärr, jag måste välja väg. Ta klivet ut ur rondellen och välja avfart. Sen får man arbeta framåt utifrån det. Just nu snurrar jag runt runt. Det är konstigt att det alltid är själva valprocessen som är jobbigast, som ger en mest ångest och som tar mest energi. Har man väl, en gång för alla, fattat ett beslut så blir det ofta så mycket lättare. Då vet man vartåt man strävar och behöver inte snegla lika mycket åt de andra avfarterna.

Men jag känner mig så vilsen, är ute på hal is där det inte spelar någon roll hur mycket jag läser, hur mycket jag pratar med andra. I slutändan är det mitt beslut och åsikterna går så isär att jag blir alldeles förvirrad.

Så jag skjuter upp det hela, tänker att jag väntar en vecka till, eller en månad, eller ett år....Och dagar som igår, så gör det inte så mycket. För jag har vänner som har öppna hem, där man kan sitta och sticka medan vännen försöker lära sig bokföring, där man kan koka tomatsoppa på tomater inhandlade i Karlstad och där andra vänner kommer förbi. Ett varmt kök hos varma vänner. Och plötsligt finns ytterligare ett alternativ.....JAG BLIR
 VANSINNIG!!!