Morgontidning

Finns det något underbarare än att vakna upp en lördag,
brygga en kopp kaffe
göra smörgåsar, hälla upp fil och musli
och sätta sig till bords med DN.

Då kan jag sitta och äta frukost i flera timmar

Möten på fel plats

Att möta fel person på fel ställe. 

Det gör ont.

När omständigheterna gör att man förstår,

utan att orden uttalas.

Och tiden stannar för en stund.

sen skyndar man vidare, 

för jag är kandidat nu, och vet inte ens

om det är tillåtet att ge någon en kram iklädd sjukhuskläder....

Lättnad

När saker och ting börjar klarna,

blir det plötsligt mycket

lättare att 

flyga

Ett bra exempel

Att krascha i störtlopp, kana nedför banan utan en chans att stanna eller parera. Att överleva och kunna stå på benen efteråt. Att sen ta sig upp för samma backe igen dagen efter, kasta sig ner, ge allt, och ta en tredjeplats. Det kallar jag coolt.

Kanske är det ett bra exempel att ta till när det känns hopplöst, när allt tycks gå emot en och man blir så rädd för att ens våga försöka en gång till. Nu är ju Anja lite av en superwoman, men jag tror att vi alla har den kapaciteten i oss, bara vi vågar ta steget. Själv skulle jag aldrig sätta min fot i en störtloppsbana, men det finns andra stup jag skulle behöva kasta mig utför. Men jag är lite feg, rädd för att slå mig ytterligare och står där uppe på toppen och vet inte hur jag ska ta mig ner på lättast tänkbara sätt.

Anjas brons är ett bra exempel på att man aldrig ska ge sig och kanske, kanske har hon med sin bragd fått några av oss att ta ett steg närmare att själva kasta oss utför våra egna störtloppsbanor även om vi redan är blåslagna från föregående försök. Kanske är det den här gången det lyckas, det här försöket som leder till medalj.....

Minnen

 

Små leenden i vardagen

Just nu är många tankar ockuperade av virus, bakterier, immunsystem och en himla massa cytokiner. Jag har kommit till det stadiet då jag mest av allt längtar tills torsdag, längtar tillbaka till fritid, frid, vila och många timmar av att göra ingenting.

Men så händer det små saker, små oväntade saker. Som att ta en promenad och hitta ett tv-bord på vägen hem. Det stod där alldeles ensamt brevid containern så det adopterades och står numera i mitt rum.

Att tackla det oförutsägbara

Vissa tillfällen är värre än anda att bli sjuk på. Vissa stunder är så där heliga att man bara måste vara på topp. Att det knappt finns utrymme i planeringen för ens en halvtimmes power-nap. Vissa stunder få man bara inte bli sjuk på.

Men jag lär mig för varje gång att man överlever. Både fysiskt och psykiskt. Att varva läsande med sovande, äta potatismos för att det är det enda man efter flera timmars funderingar kunde tänkas få i sig och att helt enkelt lita på att det jag inte hinner med i dag hinns med någon annan dag. Och ja...jag har lärt mig något idag. Kanske inte allt jag tänkt mig om infektioner och immunförsvaret....men jag har lärt mig att paniken faktiskt går att hålla på armlängds avstånd och att potatismos med lingonsylt är underskattat.