Det gör inget att regndropparna smattrar mot altantaket. Det är sommar innom mig.
Igår åkta jag och Oskar till vår vårdcentral för sista gången den här terminen. Det är kul, för varje gång man kommer dit inser man att man lärt sig något nytt från förra gången. Att förklara för en orolig gravidkvinna varför det kan domna i händerna, undersöka en 70årig kvinna med hypotyreos som tycker livet leker för att pardansen har uppvisning och hon snart ska åka till landet. Och så lilla M, min solstråle igår. Inte ens två år men så van vid sjukvård att bara jag får en ficklampa får ni göra vad ni vill. Hans lilla hjärta som slår, ögonen som tittar nyfiket på en då man står och lyssnar till slagen. Leendet när man känner lite på magen och hjälpen när man ska kika i öronen. Jag vill bli barnläkare, även om få barn är så glada, hjälpsamma och söta som M. Men längtan kom, och snart har det gått så långt att jag har svårt att tänka mig något annat.
Är hemma i Väsby ny, Vilda Väsby. Natten resulterade i inbrottsförsök i vårat garage, stulna cyklar hos grannen och allmänt stök. Jag förstår inte vad som händer i Bollstanäs? Man kan ju inte låta bli att undra hur ungdomarna här mår, innerst inne?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar