När det saknas ord

Ibland saknas det helt enkelt ord. Så jag delar med mig lite bilder från en fantastisk helg och säger bara en sak. Jag är helt såld på kajak!

Konsten att snurra runt i en kajak

Årets andra dopp. Kajaker är inte lätta att välta med. Balanserar på kanten. Så plask. En efter en snurrar vi runt. Skrattar. Vattnet är varmt. Kläderna blöta. En keps som flyter, ett cerat. Sockor som far till Mälarens botten. Så upp igen. Tillsammans hjälps man åt.

Paddla in till stranden. På med torra kläder. Solen som värmer fastän klockan snart är åtta. Termosar med kaffe, smörgåsar och skratt. Lite aven adrenalinkick. Yngst men ändå med. Någon som tar en under sina vingar."lilla du, det är kanske dags att köpa vuxenunderställ" Och ja, det är det. För jag är vuxen nu. Och understället är urvuxet. Inte för att jag tror det behövs till helgen. Men bara för att vara vuxen, att ha sitt eget, att klara sig själv, vara sin egen.

Kreativ...Jag?

Idag har jag inte gjort så mycket...eller jag har hunnit med en hel del faktiskt. Tog en underbar promenad efter frukost, sen bryggde jag kaffe, gjorde i ordning mellanmål och satte mig på innergården med skrivbok, penna och mitt lilla 40dagars projekt. Njöt av solen, lyssnade på fåglarna, pratade med en vaktmästare och bara var.

Sen hände det, från ingenstans infann sig lusten att skapa. Att måla, jag! Började stöka i rummet och minsann, längst in i garderoben hittade jag mina akvarellfärger och blocket. Återigen åkte brickan fram, denna gång med en kopp vatten, penslar, svamp och färger. Ut i solen och sen var jag som i en annan värld för någon timme eller två. Var kom allt detta ifrån frågar jag mig. Inte för att det blev vackert, men det var en så underbar stund som jag gärna upplever fler gånger.

En tur till IKEA för att inhandlar lite småramar för konstverken har jag också hunnit med, liksom en Mc Fluffy vid ån. Konstigt att en dag av ingenting ofta inbegriper väldigt mycket. Det var månader sedan jag hade dagar helt för mig själv. Och även om jag just nu skriker efter lite sällskap så uppskattar jag dem ofantligt mycket inser jag.

Bröder och systrar

Sju personer
Två vet jag namnet på, en av dem känner jag lite mer.
Vi samlas för att äta, prata och dela gemenskap med varandra
Inget konstigt med det
Vi är bröder och systrar
Kan prata om allt och ingenting


Men egentligen är det ofattbart. En underbar kväll med nya människor.
Underbara personer som man nyss träffat, men som jag på ett sätt redan kände.

En dag av ingenting

Idag har varit en sådan där underbar dag som egentligen bestått av allt och ingenting.
Jag cyklade ut till Håga efter lunch, tog med mig min filt, en termos kaffe och en nybakad fralla. La mig i gräset och läste, läste, läste tills boken tog slut. Fotade stort och smått, experimentera med skärpa, bländare och djup...så mycket att lära, se världen ur ett annat perspektiv.








'





Efter att jag läst ut boken började jag fundera på hur min bild av livet är. För det är ju så att min bild av livet formar mitt liv. Min definition av livet avgör på ett sätt mitt öde. Väljer jag att se på livet som en dans på rosor blir ju målet att ständigt har roligt, är livet istället ett krig som måste vinnas, eller en motorväg som leder till något annat....ja då blir målen att segra och skynda.

Jag vill se på livet som en gåva, något vi har fått och som vi bör förvalta väl. Det svåra är bara att veta av vem man fått denna gåva, vad man ska göra med den, och hur man vet att man är en bra förvaltare. Att bära frukt som det så fint heter...vad innebär det?

Picknick med mamma

Min mamma väckte mig i morse, vilket hör till ovanligheterna. Det brukar vara jag som är uppe med tuppen, men idag blev jag tagen på sängen klockan nio. Skönt att sova ut ordentligt när man är ledig.

Mamma packade in en massa ting i bilen och körde upp till dottern som under tiden åt frukost och städade lägenheten. Varför städar man alltid när man vet att man kommer få besök? Jag vet att min mamma inte bryr sig om ifall disken står kvar i diskstället eller det är någon smula på köksbordet, men likaså åker dammsugaren fram en halvtimme innan någon kommer.

Jag ska ut på äventyr nästa helg, så tält, liggunderlag och sovsäck befinner sig nu i Uppsala redo att användas. Då det såg ut att bli en härlig sommardag packade vi ihop en korg med filt och skålar, åkte förbi Hemköp och satte oss ute i Hågadalen. Mitt paradis.

Jag bara älskar min mamma, det har varit en följetong i DN om mor och dotter och vi satt och pratade rätt länge om våran relation. Hur den förändrats under årens lopp och att vi är både väldigt lika, men samtidigt mycket olika. Det är spännande, vi känner varandra så väl efter allt vi gått igenom, och vi har funnit ett sätt att diskutera, resonera och prata om allt mellan himmel och jord. Min mamma slutar aldrig att förvåna mig!

Picknicken slutade i köket eftersom vi drabbades av en störtskur. Men vattenmelon, kaffe och choklad gör sig rätt bra med regnbågen i bakgrunden

.

Tankar från jobbet

Jag har jobbat hela midsommar, det har varit väldigt lungt så många timmar har spenderats vid köksbordet hos våra tanter och farbröder.

"evigheten måste vara oändligt stor. Det är svårt att tänka sig hur stort gränslöst är. Tänk att solen skiner på alla människor, och att vi vill ha den samtidigt som andra vill ha regn. Ja, det finns så mycket att lära sig"
96årings funderingar


Vad säger man som svar. Jag kan bara nicka och hålla med. Det saknas ord att beskriva uttryck så som evighet, oändlighet och gränslöshet. Kanske lite som att beskriva vad internet är för en myra.