Livet

För drygt ett år sedan ägnade jag flera timmar åt att fundera på om jag skulle bjuda med mig både mamma och pappa till en viktig dag, eller om jag egentligen bara ville att en av dem skulle komma eftersom jag då kunde vara mer avslappnad och själv njuta av dagen. Att ha dem i samma rum fick mig att kippa efter andan och det var som att ständigt gå på glödande kol. Det var nära att jag valde att inte ha med båda två...

För lite mindre än ett år sedan ringde jag överraskad till en vän. Tänk mina föräldrar ska åka i samma bil till Uppsala. Vi förundrades över denna drastiska vändning. Tänk, i samma bil i 40 minuter. Nu önskar jag inget mer, nu känns det som jag kan andas ut. Nu är 7 år av tisslande och tassande kanske äntligen över.

För ett halvår sedan satt jag i Nicaragua och läste ett konstigt mail. Mamma på hockey, pappa på middag, pappa till arlanda.....hmmm. Vi skrattade tillsammans där vi satt och åt passionsfrukt på hotellet. Tänk vad kul om de skulle börja ses igen. Möta upp oss på Arlanda för att de ville berätta något....Ha, ha, ha...

För fem månader sedan ringde mamma och frågade om jag kunde komma till Väsby på middag. En halvtimme senare ringer pappa och frågar samma sak. Jag skrattar med vänner. Ha,ha nu ska de väl gifta sig.....

Tänk vad livet kan ta stora vändningar inom loppet av ett år....