Så kort och gått. Mina närmaste veckor lär fortsätta som föregående med mycket plugg, sena dagar på BMC med dissektioner men under tiden en hel del trevligheter. Man lär sig ju uppskatta de små sakerna, att kaffepauser är underbart och att dagar till fyra räknas som korta. Är helt förundrad över hjärnans kapacitet att banka in latin och namn, förstår inte vart allt får plats och hur jag kan komma ihåg det i morgon. Att få anatomin för mig är som att få hammaren för en snickare.
Annars har helgen varit minst sagt traumatiskt. Två bröder som är blåslagna båda två av olika anledningar och en syster som jag bara önskar att jag kunde krama om. Tur att jag har lite vänner i uppsala som vet när man behöver sällskap. Dessutom en person som betyder mer och mer för mig. Som Andrea sa, leendet betyder väl någonting. Och jag kan väl bara erkänna, det betyder mycket!
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPlkBzNHECjpcKVg44gLc0_50ggC5lmLaqBHBeqhmsqID7yJhkG_-hc-HZH6cG2UvRDwuAPl4Wxi9NQI-ZTHXMolEO1g8RpniMA2LBlVa_5Faxlx7lt9nU4XdH25Py5QrBAPErB18tdWno/s320/IMG_1076.jpg)
Längar hit just nu......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar