Nu har jag flyttat vidare till mitt första alldeles egna krypin. En liten lägenhet på 36 kvadratmeter, precis lagom för mig. Än är den inte ombonad och klar, men jag stormtrivs redan. Dock har det inte blivit så många nätter i mitt krypin eftersom jag är placerad i Köping för närvarande och tillbringar de flesta nätterna i veckan på vandrarhemmet "Tre Knektar"
Köping är en rolig liten stad, inte mycket att se, men man kan inte låta bli att tycka om den i alla fall. Jag går genom staden tidigt på morgonen och sedan hem igen senare på eftermiddagen. Det får mig att tänka på Mönsterås och farmor. Så där halvdött som svenska städer kan vara.
Jag trivs med livet som läkarkandidat, har funnit mig till rätta och dagarna går så mycket fortare än när man satt på BMC och föreläsningar. Och alla saker på "att göra denna terminen listan" är avklarade och jag avslutar terminen med en vecka på akuten tillsammans med trevliga AT-läkare och handledare. Köping må vara litet för världen, men ärligt talat så är det så bra stämning på sjukhuset att AT eller sommarvik inte känns helt otänkbart. Mamma skrattar...jag sa tydligen detsamma om Avesta för någon månad sedan. Det är ju jag i ett nötskal, fröken optimist ja-visst!
