Små leenden i vardagen

Just nu är många tankar ockuperade av virus, bakterier, immunsystem och en himla massa cytokiner. Jag har kommit till det stadiet då jag mest av allt längtar tills torsdag, längtar tillbaka till fritid, frid, vila och många timmar av att göra ingenting.

Men så händer det små saker, små oväntade saker. Som att ta en promenad och hitta ett tv-bord på vägen hem. Det stod där alldeles ensamt brevid containern så det adopterades och står numera i mitt rum.

Att tackla det oförutsägbara

Vissa tillfällen är värre än anda att bli sjuk på. Vissa stunder är så där heliga att man bara måste vara på topp. Att det knappt finns utrymme i planeringen för ens en halvtimmes power-nap. Vissa stunder få man bara inte bli sjuk på.

Men jag lär mig för varje gång att man överlever. Både fysiskt och psykiskt. Att varva läsande med sovande, äta potatismos för att det är det enda man efter flera timmars funderingar kunde tänkas få i sig och att helt enkelt lita på att det jag inte hinner med i dag hinns med någon annan dag. Och ja...jag har lärt mig något idag. Kanske inte allt jag tänkt mig om infektioner och immunförsvaret....men jag har lärt mig att paniken faktiskt går att hålla på armlängds avstånd och att potatismos med lingonsylt är underskattat.